NÖ Tyskland och SV Sverige

LITEN BILTUR EFTER MIDSOMMAR 2022

Jag körde hemifrån Sollentuna måndagen den 27 juni och enligt prognosen var det sista dagen för denna värmebölja. Jag tankade redan i Järna och fortsatte E4 fram till Linköping. För att det inte ska bli för monotont vek jag av mot Kisa där lunchen intogs i form av en räksallad. En hel del vägarbeten mellan Hultsfred och Målilla, och även kring Växjö, annars är det mest sköna gröna vyer.

Tankade åter i Osby för att ha lagom mycket när jag anländer till Tyskland. Jag hade bokat vandrarhem i Kristianstad, efter att jag bokat färjan mellan Ystad och Sassnitz. Eget rum i Kristianstad med kylskåp så det blev en promenad i värmen för att inta kvällsmat och inhandla frukost för kommande morgon. Vid hemkomsten stod en dansk där vid fullbokat-skylten och personalen hemgången. Hans bil hade han fått nödparkera men han hade cykel med sig. Vi lyckades boka ett annat hotell åt honom inne i centrum.

Nästa morgon var överraskande sval och fuktig. En liten åktur genom centrum innan jag fortsätter mot Ystad. Färjan ska avgå 11:15 och man ombeds att vara på plats en timme tidigare. Ombordkörningen stängs 30 minuter före avgång. Ute till havs gungar det ganska bra men inte värre än att jag kan få i mig en currywurst och en dricka.

Väl framme i Sassnitz är det inte så svårt att finna vägen mot Stralsund och vidare söderut. En kort bit på nya motorvägen mot Lübeck innan jag tar av på den äldre vägen mot Demmin och Waren. Det är åter riktigt sommarväder och i Waren råkar jag få syn på turistinfon. Staden ligger vid den största sjön som helt ligger i Tyskland. Müritz har en yta på 117 kvadratkilometer men denna del av Mecklenburg är ett sjödistrikt som bildades under senaste istiden. Staden Waren grundades på 1200-talet och här kan jag boka ett privat rum för två nätter. Det ligger i den gamla innerstaden men jag får en inbommad parkeringsplats inte långt därifrån. Jag har ett kylskåp så jag inhandlar frukostartiklar innan jag kan koppla av för kvällen. Det blir faktiskt en räksallad till men nu med en rejäl kall öl. Längs sjöstranden är det ett ganska myllrande folkliv med flera restauranger och vid ett ställe spelar ett bedagat rockband med spontandans bredvid. Det är bara en vinklad del av sjöns nordöstra vik som når fram till staden så man ser inte härifrån hur stor sjön faktiskt är. Är det en stor flock med brunänder som huserar där?

Övernattningen inkluderar också en busstur runt sjön och man kan stiga av och på var man vill. Dock krävs coronamask på bussen, vilket säljs av chauffören för en euro. Jag har ju hela onsdagen på mig och märker snart att det är också många som cyklar, särskilt inom nationalparken som ligger på sjöns östra sida. Från bussen ser vi bland annat ett fiskgjusebo, i en kraftledningsstolpe. Jag stiger av nära ett fågeltorn som också bestigs. Ett cyklande par är förvånade över hur grönt det är. I Harz är träden döda säger de. Hmm, det kanske man får tillfälle att undersöka. Det blir sedan en ganska bra promenad ett par hållplatser bakåt där det också finns matservering. När jag kommer fram ska bussen gå om en kvart och nästa går två timmar senare. Jag frågar om det finns något snabbt att äta, typ en korv, nej men det finns färdig soljanka, soppa som jag snabbt slevar i mig. Det blir ett par bussbyten i ett par småstäder runt sjön, ibland till samma buss som får en ny identitet.

Fortsättningsvis kommer jag att boka boende dagen innan eller kvällen innan så nu bokar jag för tre nätter på Sleep & Go i Magdeburg, torsdag till söndag. Men jag hinner dinera asiatiskt sista kvällen i Waren.

När jag far vidare nästa morgon längs sjöns västra sida får man snart en större vy över sjön Müritz. Vid Klink svänger jag in vid slottet som är ett flott hotell. En vägbom öppnar sig och jag kör in och parkerar och går ner till sjön och fotograferar både slottet och sjön. Men när jag ska köra därifrån öppnas inte bommen utan man behöver en biljett. Jag går in till receptionen och säger:

-Guten Morgen! I’m writing for an international geographic magazine and I drove in to take a couple of pictures but I’m not able to drive out. I would need a kind of ticket.

-Det kostar 10 euro att parkera här.

-Det är inte lätt att veta.

-Det står vid entrén. Det är fritt för de boende och matgäster men caféet är stängt nu.

-Man kan inte granska varje skylt vid en sådan här plats men om jag dricker kaffe här senare är parkeringen fri men jag tänker ju skriva om detta och publicera bilder, och det är ju bra för er. Detta  är inte så välkänt i främmande länder.

-OK, här får du en biljett.

Det har byggts en hel del nya motorvägar i gamla Östtyskland men det finns också kvar en hel del ganska smala äldre vägar, hur gamla de nu är. Vid avfarter och vägskäl finns det ofta en uppsjö av ortnamn markerade så det gäller att hålla koll på när och fjärran. Dessutom är vissa ortnamn rejält långa med målande prepositioner. Första utlandstankningen blir i Perleberg till literpriset 1,91 Euro. Små variationer på dessa priser men det kommer att finnas för under 1,90. Det var till Perleberg som Angela Merkel flyttade från Hamburg som litet barn när hennes far fick ett prästjobb där.

Lunchstopp i en obetydlig håla nära Elbe. Väl i Magdeburg är det faktiskt ganska lätt att hitta till Sleep & Go eftersom man kör av direkt efter bron i Alte Neustadt och bara två svängar till. Jag har inget kylskåp på rummet men kan låna receptionens där jag kan placera en liter yoghurt som får räcka till tre frukostar. Jag har sett på kartan att det finns en Lidl-butik 300 meter norr om hotellet. Jag frågar om man ska hämta en tysk variant av deras app. De är lite osäkra men säger att det är samma app överallt. Det är ändå den sista juni nu så ingen risk att sabba gamla bonusar. Det visar sig att man ska gå till appens inställningar och ändra Land och språk. Jag får då också en välkomstbonus på 5 euro, om man handlar för 30. Men det finns ju både whisky och mycket annat på Lidl, och en 81-årig bror ska ju firas nästa vecka så det blir nog inga problem. Det heter alltså whisky i Skottland och Kanada men whiskey på Irland och i USA.

Jag tar en kvällspromenad bort kring universitetet och på hemvägen passerar jag en italiensk restaurang som jag lagt märke till tidigare. Uteborden är dock upptagna och det är för varmt att sitta inne. Vid nästa gathörn finns dock en stor uteplats. Det får bli en flammekueche, en slags pizza från Alsace, och en liter öl. När jag druckit mer än hälften av ölen ser jag plötsligt en sprattlande geting i bägaren. Jag går in och frågar om de tror att det är farligt att dricka.

-Men du kan få en ny.

-Men jag behöver inte en hel liter till.

De ger mig en halvliter till och jag hinner även köpa en glassbägare på Lidl innan de stänger klockan 21.

Jag har ju två hela dagar på samma ställe nu men fredagen den 1 juli är både regnig och sval men det får bli en rejäl stadsvandring, i regnrock. Jag har också drabbats av en enkel foglossning på höger sandal men lyckas handla nya på ett ganska flott varuhus i centrum. Förutom domkyrkan och några andra medeltida byggnader finns det en stor kontrast till det gröna citadellet, en modern och svårbeskrivlig skapelse. Det finns även en stadspark på en ö i Elbe men det är inget riktigt parkväder nu. Liksom i Leipzig och Dresden finns det många äldre byggnader som restaurerats efter DDR-tiden. Hotellkorridoren andas också DDR då första dörren är märkt “Technikraum”. Där repareras nog inga fjärrkontroller men frågan är om avlyssningsutrustningen finns kvar. Det finns ju museer för olika epoker av den tyska historien, ofta tragiska påminnelser men lämpliga för eftertanke.

På lördagen är det åter soligt väder och det blir en utflykt till Harz, ett bergsområde kring den gamla utsuddade gränsen. Första stoppet blir i Quedlinburg som är ett världsarv på Unescos lista som exempel på medeltida stad. Här finns ca 1300 korsvirkeshus. Efter en promenad i staden kör jag upp på berget som till en början är grön och frodig. När man kommer till barrskogsbältet ser man dock en stor mängd ofriska träd. Det verkar vara granbarkborren som orsakat denna skogsdöd. Men som vanligt är det ändå ett mänskligt problem. Om man hugger ner skogen nu så försvinner miljön för granbarkborrens naturliga fiender. Dessa granar växer normalt högt i alperna med rejäla vintrar. Nu har de odlats som en monokultur i ett mildare område. Ständiga lärdomar för människan att inhämta.

Lunchen kan jag sedan inta ganska centralt i Goslar med egen kundparkering. Jag frågar om bilen kan stå kvar medan jag tar en snabb promenad. Det går bra. Turisttäta platser i Tyskland har ofta stora parkeringar till varierande priser. Ibland är det ett hyggligt pris för heldagsparkering som inte är så hyggligt för kort tid. Stundom kan man bli avundsjuk på cyklisterna. Goslar låg i Västtyskland och är större än Quedlinburg. Båda städerna är värda rejäla rundvandringar. Jag hade tänkt att köra söderut med ytterligare en sväng över berget. Dock är vägen söderut avstängd och verka kräva en rejäl omväg runt staden. Fler än jag granskar en stor karta som visar enkelriktade gator vid en central parkering men det verkar vara ett hopplöst projekt att gena där. I stället tråcklar jag mig fram österut och det får bli en glasspaus på McDonalds vid Wernigerode, fast det var nog bara en kisspaus. Det gäller att göra rätt sak på rätt plats.

På den där italienska restaurangen i Magdeburg går det bra att sitta inomhus på kvällen, även om det varit en varm dag. De flesta lokaler kyldes nog ner dagen innan. Här kan man dessutom betala med kort, vilket oftast inte går på mindre restauranger. Jag har nu också bokat logi för söndagskvällen, i Güstrow.

Under söndagen ska jag således bila från Magdeburg till Güstrow. Dags för tankning i Stendal, en stad som jag besökte 1983, månaden innan jag flyttade till Sollentuna, från Solna. Enda gången som jag hade ett längre visum till DDR, men det var då. I Meyenburg norr om Pritzwalk stannar jag till vid ett slott som bl a har en modeutställning om en viss Sonja de Lennart, ej att förväxla med Bernadotte. Hon var visst från Breslau och är mamma till Capribyxan.

Snart var jag tillbaka i sjödistriktet men jag hittade ingen bra rastplats i Plau am See. Det gjorde jag däremot i Krakow am See där jag kunde parkera på det centrala torget och äta Blini med ost- och spenatfyllning och ta en promenad längs sjön ett par kvarter bort.

Inte så långt till Güstrow nu som f ö har ett slaviskt ursprung som ska betyda ödleplats. Jag ska söka mig till det centrala torget i gamla stan och parkerar först diagonalt mot mitt hotell. Jag loggar in medelst ett bokningsnummer i en automat som spottar ur sig min nyckel. Det finns en korttidsparkering utanför hotellet men hur kommer man dit? Det finns ett bemannat hotell ett par kvarter bort och där kan jag få en stadskarta som visar vilka gator som är farbara, men eftersom det är söndag så finns det även fysiska hinder vilket gör att man får köra runt innerstan vilket dock inte är fråga om några jättelika avstånd. Stadens mest kända byggnad är slottet där Erich Honecker och Helmut Schmidt hade ett toppmöte 1981 och som nu håller på att renoveras.

En intressant observation är att många städer söker sin historia på nytt efter DDR-epoken vilket fått till följd en mängd tilläggsnamn: Lutherstadt Wittenberg är väl mest bekant, Ottostadt Magdeburg syftar på Otto von Guericke som var uppfinnare och borgmästare i Magdeburg på 1600-talet och har även gett namn till stadens universitet, Barlachstadt Güstrow efter Ernst Barlach (1870-1938) som var konstnär och författare.

Inga butiker är öppna i innerstan på söndagen men ett par näringsställen vid torget. Det är inte många svenskar som man stött på men här rådfrågar jag ett par som ber mig slå sig ner. De är från Solna och har åkt från Trelleborg på morgonen via Rostock och ska besöka en dotter i Nice och har bokat boende hela vägen. De har inte ätit sedan frukost och beställer stora portioner. Jag beställer en mer lagom men välsmakande och udda pastablandning, och en liter öl. Från ett grannbord frågar en österrikare vad det är för språk vi talar. Han gissar först på danska, sedan finska. Han har varit på Barlachmuseet och berättar en del om hans (Barlachs) antikrigskonst, ständigt behackad av herr Goebbels, vilket leder till vidare samtal åt flera håll. När det börjar regna flyttar vi ihop borden under parasollerna. Men innan det lyckas jag fånga de vita solblänkande husen på östra sidan med en dramatisk himmelsfärg.

På måndag morgon består min frukost av müsli och mineralvatten. Jag har även nötter som nödproviant men detta är ingen nöd. De två sista nätterna i Tyskland har jag bokat i Bergen/Rügen. Jag genar via Rostocks flygplats på småvägar till Tessin och motorvägen till Grimmen. Där blir det en liten promenad och en ganska tidig lunch. Nu är det inte så långt till Stralsund där jag gör ett nytt break. Här är ett betydande folkliv på torgen och gågatorna. En gång hemstad för Scheele och Tessin.

Vidare mot Bergen som ligger ganska centralt på Rügen. Efter att ha checkat in på hotellet går jag upp mot torget för att inhämta mesta möjliga information. Erhåller kartor över staden, ön och Sassnitz, men går sedan tillbaka till hotellet för att äta. Det är ett medelstort hotell som verkar ganska välfyllt, främst med inhemska turister men även svenska, och personal från Bundeswehr. Jag promenerar bort till Lidl 1 km bort för att handla upp min bonus. Får köpa en rejälare kasse än plastpåsen jag har i bakfickan för att bära hem varor för 30 E.

Efter resans första hotellfrukost på tisdagen styr jag kosan mot Kap Arkona på öns nordvästra hörn. Man får parkera någon kilometer från spetsen men det är skönt promenadväder. Detta är en av Europas mest kända fyrplatser, omnämnd sedan radions barndom i sjöväderrapporterna, och ligger på en 45 meter hög klint. Här finns gång- och cykelvägar ner längs kusten. Verkar väl lämpat för cykelsemester. Ja, hela norra tyskland är tämligen platt så man kan välja lämplig distans. På väg mot Sassnitz stannar jag till och tar en dubbelmacka. Norr om Sassnitz ligger nationalparken Jasmund men där är också knöligt med parkeringen så jag kör i stället och parkerar i norra änden av staden och promenerar längs vattnet. Medan jag är bilandes passar jag på att inhandla lite öl också. Pant även på glasflaskorna. Är någon på väg? På kvällen besöker jag en grekisk restaurang och bjuds på ett par snapsar ouzo. Får tacka nej till en tredje då jag har avfärd nästa morgon.

På onsdagen ska jag åka med färjan klockan 15. Efter att ha packat ihop kör jag först mot Sellin. Det kommer några regnstänk på vägen men det går bra att promenera ner mot havet. Därefter kör jag mot Binz och där verkar högkonjunktur råda. Jag lyckas parkera ganska centralt och det är mycket rörelse på gågatan ner mot stranden. Dags att planera ätande före båtfärden då jag vill vila. Bör finnas något längs vägen. Brukar åtminstone finnas parkering vid köpcentra i ytterområden. Jag svänger in vid Prora och hittar både parkering, butiker och restaurang. Däremot hotas det om den sista parkeringen innan man kommer till stranden. Vid havsbadet finns världens längsta byggnadskomplex. Det uppfördes 1936-1939 men färdigställdes aldrig. DDR använde byggnaden för militära ändamål så den fanns inte med i östtyska turistguider.

Färjan till Ystad ska ta två timmar och femton minuter. Nu behöver jag inte leta efter logi och har meddelat att jag äter på vägen. Det är idag som Eje fyller år men det är på fredag som han har bjudning på Verona. Jag tar vägen via Riseberga vid Ljungbyhed. Där har jag inte varit sedan vi gästade faster Emeli i min späda ungdom, som alltså är min pappas faster. Här ligger min farmor och farfar begravda, liksom två av farfars systrar, samt i modern tid två av mina fastrar. Jag lägger ut en bild på gravarna på min facebooksida. Samt fler bilder från resan.

I Mellbystrand gör jag en snabb inhandling samt går över till McDonalds för att ta en cheeseburger, en sådan brukar man få efter några sekunder men här ska den tröska igenom en lång digital kö som verkar gå runt och ibland tappa sina objekt. Jag har åtminstone ett kvitto och så småningom kan jag fortsätta mot Halmstad. Dock kan man inte dricka whisky tillsamman med hjärtmedicin så den får jag allt behålla. Det är inget badväder dessa dagar utan det blir lite stadspromenader, och damernas fotbolls-EM har precis börjat. Ett minidrama på Kärlekens Livs i den klassiska tegelbyggnaden i klykan mellan gamla E6 och Nissastigen: Ett par halvunga flickor har öppnat kyldörren och funderar vilken dryck de vill ha, och föreståndaren ropar: var snäll och ha dörren stängd medan ni väljer. Javisst ja glasdörrar är ju genomskinliga.

Det blir en lyckad festsammankomst på Verona med ca 20 deltagare varefter vi blir skjutsade hem med alla gåvopåsar.

På lördag har jag bokat boende på Joastorp B&B. Jag kör kustvägen norrut, kustvägen norr om Falkenberg har jag aldrig åkt. Morups Tånge är en fågellokal men det blåser ganska bra nu, uppfriskande. Glommen är ett ganska stort fiskeläge. Galtabäck är mindre men där finns ett fågeltorn och den närvarande ornitologen upplyser om Kentsk tärna, alltid något. I Träslövsläge som är Hallands största fiskeläge borde det väl finnas en ordentlig restaurang. Ja något finns ju som duger men när jag körde upp till Bohuslän i fjol så fanns där bra restauranger på de flesta orter. I Halland verkar det bara finnas kvalitetsrestauranger i Tylösand och Särö utanför städerna, eller har jag fel?

Efter lunch far jag till Grimeton där jag heller aldrig varit. Radiostationen är ett världsarv med en elektromekanisk långvågssändare från 1920-talet. Därpå fick jag erfara att google maps är inte helt pålitliga. På det sanna fotot har det ritats dit en väg som kanske inte finns. I det ena fallet fanns en traktorväg som avrekommenderades för min bil. I det andra fallet fanns en väg men en egensinnig granne hade helt enkelt stängt av den på eget bevåg. På kommunkartan var den däremot inte inritad. I Joastorp fanns en TV i det gemensamma rummet men det verkade bara vara jag som ville se Sveriges match. Kvinnan i grannrummet skulle på en konsert i Falkenberg med Caroline af Ugglas. Jag var inte så pigg på att köra till en pizzeria utan tog istället mina nötter och bananer med mineralvatten framför TVn.

Söndagsmorgonen var riktigt fin och frukosten lät väl smaka. Jag nådde Ullared före klockan nio och där hade jag heller aldrig varit. Inga köer för att komma in och knappt några kassaköer heller, men så är det nog inte alltid. Nästa stopp blir i Ulricehamn och där är det svalare. Sydsvenska Höglandet. Jag far vidare till Falköping där jag äter en asiatisk buffé. Det var längesedan. Det fanns både äppelpaj och vaniljglass som dessert, går utmärkt att kombinera. Jag ska övernatta strax söder om Skara så jag hinner besöka både Hornborgasjön och domkyrkan. En nederländsk cyklist berättar om sina cykelbravader på boendet.

Måndagen 11 juli är det meningen att jag ska köra hem efter två veckor på resande fot och hjul. Det blir först ett stopp vid Varnhems klosterkyrka med en uråldrig historia. Vidare mot Skövde, Karlsborg och Askersund för att ta småvägar över Hjortkvarn och Brevens Bruk, en ovanligt vacker bruksort. Tyvärr är restaurangen stängd måndagar, så jag får istället luncha i Vingåker, helt ok.

Inte mycket mer att tillägga. Men ovanligt mycket trafik mellan Södertälje och Stockholm. Kommer ändå hem i lagom tid och kan snart pusta ut och smälta mina intryck.